Diane Setterfields bok Den trettonde historien är underbar. Jag älskar den; det är lika bra att säga det först som sist. I min bokhylla står både den engelska och svenska utgåvan, inbundna, och pryder sina platser med den äran. Det är få böcker jag har på två språk, men när den kom på engelska blev jag så hagalen att jag tog hem den direkt. Jag ångrade mig inte, tvärtom. Det var ett lyckat köp. När den så kom på Bokus bokrea på svenska så klickade jag genast hem den också, (hagalenskap har inga gränser förutom plånboken då). Som brukligt är så brukar originalet vara strået vassare och det var den också här, men jag ger översättaren Jan Järnebrand en eloge för en varsam och lyhörd översättning.

Så vad handlar nu denna omsjungna bok om då? Ja, här är vad som står på baksidan. (Den är så bra att jag ids inte försöka överträffa synopsis)

Margaret Lea arbetar i sin fars antikvariat när hon en dag får ett brev från den bästsäljande författarinnan Vida Vinter. Margaret vet inte mycket mer än alla andra om den gäckande personligheten när hon anddäktigt läser brevet. 56 romaner på lika många år, fler böcker sålda än bibeln, 19 filmer baserade på hennes romaner – men vid varje intervjutillfälle har författarinnan diktat upp historier om sitt liv och sin bakgrund. Nu, om man kan tro brevet, vill Vida Vinter berätta sanningen om sig själv. Nervös och mycket nyfiken reser Margaret till Yorkshire för att möta den åldrade författaren och höra hennes berättelse om den vackra familjen Angelfield, den viljestarka Isabelle och hennes vilda, rödhåriga tvillingar, Adeline och Emmeline. Biografens uppgift är dock att skildra fakta och Margaret litar inte helt på Vida och den snåriga resan mot sanningen avslöjar mörka familjehemligheter.

The Independent skriver:

”Alla ingredienser finns på plats; det mystiska huset, den vackra trädgården, det uråldriga biblioteket, gamla trotjänare och den konstanta närvaron av något vagt övernaturligt.”

Låter det inte smaskigt för en bokälskande viktoriansk dam såsom Camelia?! Och boken höll för förväntningarna. Det händer sig att recensioner och marknadsföring inte sammanfaller med min smak, (helt naturligt förstås), men denna gång instämmer jag i hyllningarna. Diane Setterfield har tidigare undervisat i fransk litteratur med André Gide som specialitet. Efter succé med Den trettonde historien kunde hon ägna sig åt författandet på heltid och bor i Yorkshire, England. Jag spanar på amazon.coms hemsida då och då på jakt efter en andra bok från Setterfield, men än så länge verkar hon vara på skrivstadiet.

Snowflakes in rain har läst boken och tycker så här om den. Där finns även hänvisningar till andra bloggar som recenserar boken.

The Bookreporter  har en intervju med Setterfield här.

Hyllan tycker följande om boken.

Boktoka skriver detta om Den trettonde historien.

The Yorkshire Post intervjuar författaren här.

Här intervjuar norska Dagsavisen Diane Setterfield, (kul-rart foto).

******************************************************************************************************************************

”Alla barn mytologiserar sin födelse. Det är ett allmänmänskligt drag. Vill du lära känna någon? I själ och hjärta? Be honom berätta om när han föddes. Vad du får höra kommer inte att vara sanningen; det kommer att vara en historia. Och ingenting är mer talande än en historia.”

Vida Vinter: Historier om förändring och förtvivlan

******************************************************************************************************************************